Citron som gnäller

Okej, först och främst vill jag bara uttrycka kärlek för Chameleon Cicuit. Ren mys-musik rakt igenom.

Sen vill jag gnälla på en bok som jag läste ut nyss som heter Jellicoe Road. Jag tror att poängen var att den skulle vara sentimental och få en att värdesätta det man har eller något liknande. Jag var bara förvirrad. Huvudpersonen hade en nerknarkad mamma som bara var där för att vara halvdöd och för att man skulle tycka synd om huvudpersonen. Hon hade nån relation till en karaktär som de bara malde om, men som man aldrig brydde sig om. Mitt i allt ihopa var det nått territoriekrig mellan tre skolor, men som bara pågick under några veckor om året då den tredje skolan praktiskt taget aldrig var där. Sen var det nån kärlekshistoria som bara tryckte bort själv "krig"-delen.
Dessutom stör jag mig jättemycket på att ledarna blev bästisar mitt i det. Sen var det nått mer skit om nån historia som handlade om några ungar som bara tjatade om att de skulle bygga ett hus.

Nått konstigt som hände idag: en av mina mentorer sa att vi skulle ha hoppborg på min skola nästa vecka. Det är en högstadieskola. Jag dör :3

Jag och min kärlek till fisk

Fisk är verkligen en slags mat som får alldeles för lite cred. Jag menar, det är gott, funkar till det mesta och är bra mycket nyttigare än typ, fläsk (som även det är lovely, but that's beside the point).
Kom nu inte och tro att jag menar dem där torra och kompakta fickpanetterna/fiskpinnarna/ugnsbakade/sprödbakade sakerna man får i skolan. Jag vet inte vad dem gjort med dem, men bra är det inte.
Nej, jag menar sån där ordentlig stekt fisk. En massa salt och citronpeppar. Erkänn, man dreglar bara man tänker på det. Mentalt iallafall.

Måste erkänna att jag från början hade tänkt göra ett inlägg om det senaste Pandora Hearts kapitlet som kom ut igår, men jag tänker inte ge mig in i det träsket.
Nä, men nu räcker det. Dobranoc.

Pretty as an Ood

Idag var en sån där tråkig dag när jag var tvungen att skramla runt och hjälpa mother of mine med att bära jordsäckar och köra runt en sån där underligt formad kundvagn, utformad för att tranportera blommor. Inte särskilt intressant.

På eftermiddagen tvingade jag iväg mother of mine för att lära mig använda mitt kreditkort och handla vårkläder. Att handla kläder är nog för många en hobby, men jag tycker verkligen att det är jobbigt.

Inte jobbigt så att man vill sitta i ett hörn och sura för att det är tråkigt, utan för att jag har en lätt släng av social fobi (misstänker jag). Jag får därför för mig att folk bara tycker att jag är ful, tjock och/ eller i vägen.

Såhär i efterhand känner jag mig mest fånig, men just då var det krig och blod.

Hursomhelst fick jag tag på lite shorts, en kjol, ett linne och ett par finiga skor.

Saker jag aldrig kommer att använda i skolan, eller andra stora sociala sammanhang, men ja. Tydligen behövde jag det.

Ska kolla på ett DW avsnitt om en liten stund. Planet of the Ood. Låter kul, då Ood är min tredje favorit alien-ras (efter Timelords och Borg) då jag finner urgulliga.

Var bara tvungen att ta den bilden, jag menar Panic! at the disco och Doctor Who?
Priceless.

VOCALOID

Ja, här sitter man alltså och lyssnar på vocaloid.
Lätt oväntat att jag lyssnar på det, right? Men jag är ett litet wapanesebarn innerst inne.
Hursomhelst så hittade jag en låt som hette "The immortal memory, the lost memory". Min spontana reaktion var, och jag skojar inte; asdfghjk.
Varför?
Åh jag vet inte, kanske att Len har Gackpo och KAITO efter som ett par kärlekskranka stalkers, och det faktum att han var tjej.

Det tycker jag är rätt så märkligt, då Rin bara sitter och väntar på att få sjunga, och så tar dem Len och drar på honom en klänning.

Men jag har säkert missat nått viktigt som avgör. Som vanligt.

Att man inte orkar plugga.

Usch för att plugga alltså.
Man står där vid sitt skåp när man ska gå hem och stirrar in i helvetesgapet av böcker och papper som kommit på villovägar, och undrar vad man behöver ta hem.
Duktigt trycker man ner sin mattebok i väskan, och trallar hem. I sitt stilla sinne tänker man; Matte- DW- Sims.
Såklart att det inte blir så.
Man kommer hem, läser sims-stuff, äter middag, tittar på QI och ser sedan på Doctor Who.
Jag har inte ens plockat fram aset.
Men på riktigt, jag känner att jag behöver plugga då vi har prov imorgonbitti. Ajajaj alltså. Propotioner är för mig ett mysterium. Men jag förstår lite grann, så jag får nog godkänt iallafall.
Man får väl se hur det går...

Jaha du.

Time is sort of a big ball of wibbly-wobbly

Timey-wimey... stuff.

 ~

Oh hey look at me I'm the doctor,  I can save the world with a kettle, a piece of string and decorative vegtable.

Ärligt talat, och folk undrar varför jag gillar Doctor Who? 

Såg, på tal om det, klart på säsong 3 av den nya serien. Bara julavsnittet kvar. Såg ut som det skulle bli nått Titanic-aktigt. Förlåt mig men va?

Hursomhelst, ingen ska förvänta sig något vettigt. Det är bara jag och en laptop.

Och en massa Doctor, The sims 3 och min någolunda weirda besatthet av mangan Pandora Hearts.

På riktigt, jag skulle kunna argumentera i timmar för att förklara den skruvade och tollande handling.

Nej nu känner jag att det här börjar spåra ur.

Tack och goodbye.