Fula pojkar gillar fula flickor

Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har varit upptagen med att plugga och vara sjuk och bli ivägdragen på diverse påsktillställningar.

Men det är inte det som har fått mig att skriva ett inlägg just nu, utan ett problem som jag har som jag inte visste skulle bli ett problem innan det blev det.

Det är en kille jag känner som jag känner som är kär i mig.
Jag tror det i alla fall, när någon skickar ett långt jävla sms på alla hjärtans dag fullt av hjärtan och blinkande smileysar och cirka femtio frågetecken efter ett "ska vi ses", så tycker jag att det kvalificerar som att han försöker stöta på mig.

Jag tycker å andra sidan inte om honom. Han är tjock (jag ska väl inte säga nått, men går inte heller runt och stöter på yngre tjejer), ful, tråkig, irriterande, har dålig hållning och andas konstant som om han har sprungit runt halva stan. Han är bara ett par år äldre än jag och har redan ölmage, och spelar vad jag förstår fotboll fortfarande som en annan sjuåring.

Inte orkar jag säga till honom att jag inte är intresserad av honom, varken på ett vänskapligt vis eller romantiskt, för han är den sortens människa som säkert skulle börja babbla om att "man inte kan vara snäll mot tjejer för att de bara bla bla bla bla".

Och det är det som jag tycker är konstigt med mig själv; jag blir arg på folk baserat på vad jag tror de skulle svara i den situationen, utan att de faktiskt gjort något. Jag avskyr den egenskapen hos mig för min pappa är precis lika dan och han beter sig så svinigt mot min mamma och farmor ibland. Men jag kan inte låta bli att göra det, och jag tror att det hänger ihop med min paranoia över att jag tror att alla hatar mig, och min ilska är en slags försvarsmekanism på det.

Men jag ska orka säga till honom någon gång att jag inte vill ha mer än nödvändigt med honom att göra.

Nån gång.
Men inte nu.
För nu ska jag titta på Bobs Burgers och strunta i feta fotbollscreep.

Later.

Sky Captain and the World of Tomorrow

I lördags när jag städade så tog mina ajaxservetter slut (jag vägrar använda dammtrasor, man puttar ju bara undan dammet som en annan seriefigur) och eftersom mina päron ändå skulle till City Gross så gav jag dem uppdraget att köpa nya till mig.

Under tiden satt jag och glodde på TV och kom över en film som precis hade börjat på sexan med den olycksaliga titeln "Sky Captain and the World of Tomorrow", vilket låter som en riktigt dålig lågbudget uppföljare så jag tänkte sitta och skratta åt den.
Men den såg så märklig ut. Det såg ut som en noirdeckare, med dålig ljusrigg och nått fruntimmer i en hatt med ena ögat dolt.
Men samtidigt såg alla omgivningar ut som om de var animerade i ett slags desperat försök att få denna film som uppenbarligen var från tidigt 2000tal att se lite mer futuristisk ut.
Jag tänkte bara what.
What, who thought this was a good idea.
Who!?

När sedan ondingen visade sig heta Totenkopf (Dödshuvud? Döskalle? Oklart.) och kvinnan hette något i stil med Polly Perkins, så undrade jag lite förvirrat om det kanske var D-list marvelgrej det här. Efter lite frenetiskt googlande fick jag fram att denna film

• Der var regissörens debutfilm, och han lyckades övertyga filmmänniskor att ge honom pengar till sin film genom trailer han gjorde i svart vitt på sin Macintosh 1994
• Filmen släpptes 2004 (så jag hade rätt i i min gissning. Ha-HA!)
• Den är "dieselpunk". Det är som steampunk, men basert på tekniken strax innan och under andra världskriget istället för mitten på 1800talet.
• Det var en av de första filmerna att filmas helt framför greenscreen (eller motsvarande)
• Den är inte baserad på något
• Det har gått väldigt bra för den, så jag förstår inte varför jag inte har hört talas om den förut.

Det som fascinerar mig mest är att den inte är baserat på något tidigare medium. Bara själva titeln får den ju att låta som en uppföljare, och sättet karaktärerna beter sig på får det att verka som en uppföljare.
Och namnet Polly Perkins, låter inte det lite marvel? Clark Kent, Peter Parker, Lois Lane? (Är det marvel? jag läser inte serier.)

Jag hann inte se klart filmen, för sen kom mina föräldrar hem och jag fortsatte städa. Men jag måste verkligen sätta mig ned en dag och bara titta på den. Den verkade så oändligt märklig att det känns riktigt favoritfilmsmaterialig.

Saker för mig att göra idag

• Plugga kemi
• Cykla till affären och köpa kaffe, bröd och stift till min stiftpenna
• Laga min stiftpenna
• Plugga engelska (tog jag ens med mig boken hem förresten?)
• Städa rummet
• Kolla om grejerna jag gjorde till musiken igår blev något som man kan använda
• Göra gamla NP i biologi
• Skriva miniuppsatsen till kemin

Usch, jag känner mig verkligen inte sugen på den här dagen.
Jag ögnade igenom biologiprovet igår som hastigast, och jag blev himla sur när jag såg att det var frågor om sexualkunskap, och det har vi inte haft sedan sjuan, så jag får väl gissa mig till vafan gonorré har för symptom.

Och eftersom jag ska köpa stift så kan jag inte cykla till affären som ligger nära, utan måste cykla tre kilometer till den andra och trängas med hurtiga barnfamiljer.

Jag har förresten inte skrivit något på ett par dagar här eftersom jag blev så sur på en grej i skolan, och jag tänker vara lite barnslig och säga att jag inte tänker säga vad det är innan jag har skrikit lite på någon för att kolla om jag kan fixa det, eller i alla fall göra det bättre.

Litteraturen (might) not be död

Jag klippte mig idag, ingenting speciellt. Det var ett tag sedan, så jag antar att jag såg extra risig ut i lördags, när den spanska auratanten printade ut ett plastkort med oranget på åt mig och sa att jag borde "surfa" och göring the things i love.

Mor min har gått runt i fler veckor och ojat sig över mig och frågat hur jag skulle klippa mig (jag är ganska ful av naturen och när en fyrtio plustant ska stajla håret på mig så ser det inte mycket bättre ut) för jag blir aldrig nöjd.
Jag tycker alltid att jag ser ut som det oheliga kärleksbarnet mellan John Lennon och i stort sett alla andra i Beatles.
Det gör jag även den här gången, men det var inte det som var viktigt.

Vad som är viktigt är däremot, är att jag köpte böcker efter att jag hade klippt mig. "Jag är ju så jävla easy going", "Nyckeln" och fortsättningen på någon annan bok som jag läste typ 2011.
Jag har läst hundra sidor i den förstnämnda, vilket är ett bra knep för att lista ut om en bok är bra eller inte: läs hundra sidor och fatta ett beslut för övrigt, och den verkar väl riktigt hyfsad. De pratar om Animal Farm och Crystal Castles, så det är givet att jag kommer att gå runt och ge boken sluga blickar varje gång jag ser den i affärer.
Because I know.

Och det var det jag ville komma till nämligen.
Jag har gått runt och varit grinig på att alla böcker som skrivits är Hungerspelen knock-offs eller något i stilen med "Bertas liv FÖRÄNDRADES när hon mötte en pojke/fick cancer/blev våldtagen/alltihop på en gång" i fler år, vilket jag är jävligt less på.
Jag hoppas vi håller på och passerar de trenderna nu, för jag är definitivt mer än redo för någon annan ny trend som jag säkert kommer att avsky att ta rampljuset.

Frukt är inte godis, shut up

Jag tillhör den delen av människosläktet som försöker äta lite nyttigt, dvs inte så mycket socker och flott. Det går väl ganska bra tycker jag, då jag har en förmåga att bara stänga av hjärnan om jag skulle bli sötsugen lite sådär hux flux. Och eftersom jag har gjort det sedan i somras så har jag vant mig av godisätande och det är sällan jag är sugen på det sättet.

Det jag däremot saknar är att baka.

För om jag skulle baka är det en 100% chans att jag bara trycker i mig hela satsen mördegskakor i ett svep, så jag kan ju inte baka och sedan hoppas på att någon annan hinner sätta klorna i kakorna när jag slurpar upp dem som en dammsugare.

Så om någon kan något recept på lågkaloribakverk så känn dig fri att kasta dem på mig.

Typical Måndag

Jag tänkte först skriva om människan som råkar leda våra kemilektioner, för att han är dum i huvudet (det är inte hans fel, för vad jag förstår är han inte utbildad lärare. Han skulle egentligen bara vara här några gånger. Det slutade med att vi har haft honom ända sedan september.)

Men sen tyckte jag att jag säkert bara skulle ha blivit arg och imorgon bitti så skulle jag grovt ångra det inlägget, men inte vilja ta bort det, för jag vill inte ta bort inlägg härifrån (se året 2012). Så istället tänker jag sätta ord på några funderingar jag har gällande val av gymnasiet.

För ju mer jag tänker på det så blir jag allt säkrare på att jag hellre skulle vilja plugga på distans hemifrån, än att gå i en vanlig skola.
Och det kommer ifrån att jag tycker att det är jobbigt att vara runt människor. Då menar jag inte jobbigt på det sättet att man får ett anfall en dag bara och slåss och gråter lite (fast ibland skulle jag gärna göra det. Men så tycker väl alla då och då) utan jobbigt som i fysiskt och mentalt utmattande. Att umgås med folk mellan lektionerna, ha folk att äta med i matsalen att sitta bredvid någon på lektioner... Det kommer inte naturligt för mig.

Egentligen skulle jag bara vilja sitta helt själv och äta och jobba själv i lugn och ro, men om man inte spenderar varje vaket ögonblick med att glo sönder samma människor som man ser varje dag så utpekad som konstig och folk undviker en och föräldrar och lärare "oroar" sig för en.

Det skulle vara så mycket enklare för mig personligen om jag kunde sitta hemma och traggla tyska grammatikregler eller vad det nu är utan att behöva lägga 50% av min energi på att hålla reda på vad mina vänner pysslar med bara för att hänga med i svängarna sedan under raster och håltimmar.

Det skulle vara så skönt om man bara kunde äta sin lunch och se ett avsnitt av Seinfeld och sen fortsätta arbete än att irra runt på stan med sina vänner när de ABSOLUT måste jaga en massa människor som man själv inte gillar och sen hänga sig fast på dem som döda fiskar.

För jag tycker ju om mina vänner, det är inte det. Det känns bara som om jag tar ett extra ämne i skolan som ingen annan har och det kräver en jävla massa underhållning.

Alternativ, fast utan det rosa håret

Någon gång förra helgen satt jag och min pappa och åt frukost, när han frågade om jag skulle till den Alternativa Hälsomässan.
Jag skrattade gott åt det, vafan är detta ord hälsa you're speaking of?

Han sa att nej inte vanlig hälsa, alternativ hälsa. Kristaller och healing och bilder på Ganesha (varför min far vet om det här undgår mig, han är lite Hare Hare Krishna av sig).

Och för att göra en lång historia kort, så satt jag, min pappa och min mamma inklämda i den lila lilla riskokaren till ursäkt till bil och brummade iväg till Stockholm.
Under denna dag införskaffade jag:

• 1 Rökelsehållare
• 1 Paket rökelse med smaken "Champor". Vad detta är, är oklart.
• 1 Aurafoto
• 1 Klänning med blommor på
• 2 par haremsbyxor, en turkos  och en som jag bara kan beskriva som brokig.

Jag provtände rökelsen igår kväll och den luktade väl gott. Den lilla skåran som askan skulle trilla ned i är helt fläckfri, medans området runt hållaren på skrivbordet ser ut som en krigszon. Jag tror inte jag ska tända rökelse så ofta dock, då min mor fick ett rejält hostanfall när hon skulle in i mitt rum för att säga något (höhö)

Aurafotot är jag faktiskt lite besviken över, tanten som tog kortet sa inte så mycket till mig och "kortet" var i själva verket bara att man la handen på en platta med pluppar på och så dök det upp en massa staplar på en skärm och en annan apparat skrev ut nån generisk bild på en människokropp med lite färgduttar (som var mina chakran) och några större andra färgduttar som var mina starka chakran. Jag har tydligen ett starkt rött och oranget chakra och var enligt henne en "healer".
Sen sa hon att jag borde klippa mig och skaffa andra glasögon, och ungefär där så slutade jag lyssna.

Kläderna är jag verkligen jättenöjda med, i synnerhet de turkosa haremsbyxorna. De är superbekväma och har fickor stora nog för människosmuggling. Och alla vet att tjejer+benplagg med stora fickor= match made in heaven.

Jag är faktiskt så nöjd att jag tänker sy några par själv för att jag tycker om dem så mycket. Det känns som om man har på sig mjukisbyxor, fast man slipper se ut som om man säljer steroider till minderåriga bakom ett gym.