Typical Måndag

Jag tänkte först skriva om människan som råkar leda våra kemilektioner, för att han är dum i huvudet (det är inte hans fel, för vad jag förstår är han inte utbildad lärare. Han skulle egentligen bara vara här några gånger. Det slutade med att vi har haft honom ända sedan september.)

Men sen tyckte jag att jag säkert bara skulle ha blivit arg och imorgon bitti så skulle jag grovt ångra det inlägget, men inte vilja ta bort det, för jag vill inte ta bort inlägg härifrån (se året 2012). Så istället tänker jag sätta ord på några funderingar jag har gällande val av gymnasiet.

För ju mer jag tänker på det så blir jag allt säkrare på att jag hellre skulle vilja plugga på distans hemifrån, än att gå i en vanlig skola.
Och det kommer ifrån att jag tycker att det är jobbigt att vara runt människor. Då menar jag inte jobbigt på det sättet att man får ett anfall en dag bara och slåss och gråter lite (fast ibland skulle jag gärna göra det. Men så tycker väl alla då och då) utan jobbigt som i fysiskt och mentalt utmattande. Att umgås med folk mellan lektionerna, ha folk att äta med i matsalen att sitta bredvid någon på lektioner... Det kommer inte naturligt för mig.

Egentligen skulle jag bara vilja sitta helt själv och äta och jobba själv i lugn och ro, men om man inte spenderar varje vaket ögonblick med att glo sönder samma människor som man ser varje dag så utpekad som konstig och folk undviker en och föräldrar och lärare "oroar" sig för en.

Det skulle vara så mycket enklare för mig personligen om jag kunde sitta hemma och traggla tyska grammatikregler eller vad det nu är utan att behöva lägga 50% av min energi på att hålla reda på vad mina vänner pysslar med bara för att hänga med i svängarna sedan under raster och håltimmar.

Det skulle vara så skönt om man bara kunde äta sin lunch och se ett avsnitt av Seinfeld och sen fortsätta arbete än att irra runt på stan med sina vänner när de ABSOLUT måste jaga en massa människor som man själv inte gillar och sen hänga sig fast på dem som döda fiskar.

För jag tycker ju om mina vänner, det är inte det. Det känns bara som om jag tar ett extra ämne i skolan som ingen annan har och det kräver en jävla massa underhållning.